Den nya vägen
Jag har klivit över på en ny väg i livet.
Vägen innan var lång, av studier, stress, rutiner och press. Press på att hinna med allt innan allt var slut, innan det var dags att byta väg.
I fyra år hade jag gått den här vägen, den här linjen, i gymnasiet. En helt underbar tid, med nya vänner, tankar och drömmar.
Vissa dagar ville jag aldrig gå hem.
Vissa dagar ville jag aldrig gå dit.
Men oftast ville jag, och det var det som tog mej genom gymnasiet.
Studenten var en av dom roligaste dagarna i mitt liv, och oxå en av dom allra viktigaste och största. Det var nu jag blev arbetslös, på riktigt.
Snart två dagar har passerat sen jag gick ur skolan, och jag kommer aldrig glömma då jag virrade mej runt i gräset och letade efter alla som kommit dit för att fira mej. Det var sen ljuvligt att möta alla kramar och ryggdunkningar från alla, och kyssar. Kyssar från den finaste flickan på Jorden. I världen. Ellinor. Hon måste ha gett mej den där himmelska blicken innan jag ens fått syn på henne. Glad blev jag i alla fall, och väldigt tacksam över att du följde med och fortsatte att fira mej. Jag hade otroligt roligt!
Och nu har oxå far min fyllt 50 år. Ett halvt sekel. Tiden går fortare än man tror, och säkert för honom själv. Det känns nästan som det var igår som vi firade hans 40 års dag. Antar att tiden är nåt man inte kan förstå sej på.
Imorrn är det fest, firande av pappa Mats. Släktingar och nära vänner och flickvänner kommer, och vi ska spela vårt alla första gig med bandet. Stort! Väldigt stort!
Mycket händer i livet just nu. Dock har jag inget alls att klaga på, jag vill bara påpeka att 2010 har hittills varit väldigt händelserikt. Mycket kommer oxå att kännas väldigt underligt.
Jag kommer aldrig någonsin gå i skolan på det sätt jag en gång gjorde. Jag ska ha mitt sommarlov, mitt allra sista någonsin, och sen är jag arbetslös på riktigt.
Livet känns spännande just nu, och därför är det med sorg som jag meddelar att jag tar ett uppehåll från min blogg. Hur lång tid vet jag inte, men jag kommer med säkerhet inte skriva nästan inlägg förrän jag vet att jag verkligen kommer uppdatera bloggen nästan dagligen. Det kan ta dagar, veckor, månader eller till och med år.
Det är sånt jag inte vet, sånt jag inte har svar på.
Men en sak kan jag säga, och det är att jag ser fram emot att känna motivation till att blogga igen. Det kommer bli awesome, och jag vill inte att du som läsare för en sekund ska missa det! Jag vet inte när, men jag kommer att komma tillbaka igen, det kan jag lova! Jag har bara klivit över på en ny väg i livet.
